Att välja vilka fonder man ska investera i handlar mindre om att hitta de ”bästa” fonderna just nu och mer om att bygga en portfölj som över tid kan ge stabil avkastning inom en acceptabel risknivå. En genomtänkt portfölj består av flera delar som kompletterar varandra, snarare än att konkurrera. Det handlar om att skapa balans mellan tillväxtmöjligheter, riskspridning och skydd mot nedgångar – inte om att försöka träffa rätt i varje marknadsrörelse.
En väldiversifierad fondportfölj bör vara konstruerad utifrån tre faktorer: investeringshorisont, riskbenägenhet och avkastningskrav. Det är dessa tre som avgör fördelningen mellan aktiefonder, räntefonder och eventuella tematiska eller geografiska kompletteringar. Inom varje kategori finns sedan ett stort urval av alternativ, men strukturen är viktigare än vilka enskilda fonder man väljer.
Global aktieexponering
Den centrala byggstenen i de flesta portföljer är en bred global aktiefond. Den ger exponering mot stora börsnoterade bolag i utvecklade marknader, ofta med tonvikt på USA, Europa och delar av Asien. Denna typ av fond täcker tusentals bolag och ger en grundläggande spridning över både sektorer och regioner. Fördelen är att man får hela den globala aktiemarknadens avkastning utan att behöva välja enskilda länder eller bolag.
Eftersom världens börsvärde är koncentrerat till ett fåtal marknader innebär en globalfond en naturlig viktning mot de största ekonomierna. Det innebär också att man indirekt får viss exponering mot tillväxtländer, eftersom många av de globala bolagen har verksamhet i flera delar av världen.
Sverigefond eller regionala alternativ
För den som vill öka sin exponering mot den svenska marknaden är en Sverigefond ett vanligt tillägg. Argumentet är dels att svenska sparare ofta har bättre insyn i det egna landets marknad, dels att en viss hemvistexponering kan vara praktisk ur valutaperspektiv. Samtidigt innebär det också att man ökar sin korrelation mot svensk ekonomi, vilket kan vara en nackdel om man redan har lön och boende i samma valuta.
Alternativet är att komplettera med en europeisk eller nordamerikansk fond, beroende på preferens. I praktiken är detta dock ofta onödigt om man redan har en globalfond, eftersom dessa marknader utgör en stor del av dess innehåll. Risken är att man överexponerar sig mot samma region och därmed minskar diversifieringen.
Tillväxtmarknader
Fonder med inriktning på tillväxtmarknader – som Asien exklusive Japan, Latinamerika eller Afrika – ger möjlighet till högre avkastning men också större svängningar. Dessa marknader påverkas i högre grad av politisk instabilitet, valutaosäkerhet och brist på likviditet, men kan samtidigt växa snabbare än etablerade ekonomier. Som en mindre del av portföljen kan tillväxtmarknadsfonder bidra till ökad avkastningspotential och bättre riskspridning över tid, särskilt om de inte är starkt korrelerade med utvecklade marknader.
Räntefonder
Aktiefonder ger tillväxt, men det är räntefonder som sänker risken i portföljen. Beroende på riskprofil kan en mindre eller större andel av kapitalet placeras i räntefonder. Korta räntefonder påverkas i mindre grad av räntemarknadens svängningar, medan långa räntefonder ofta reagerar kraftigare vid förändringar i marknadsräntor.
Vid lång sparhorisont och hög riskbenägenhet kan andelen räntefonder vara låg eller obefintlig, men för kortsiktiga mål eller sparande där kapitalet inte får minska i värde har räntefonder en tydlig funktion. De kan också fungera som en buffert vid kraftiga börsnedgångar, vilket minskar portföljens totala volatilitet.
Tematiska och specialiserade fonder
Vissa investerare vill komplettera sin portfölj med fonder som har specifika inriktningar, till exempel teknik, hållbarhet, hälsovård eller småbolag. Dessa fonder kan ge mer riktad exponering och potentiellt högre avkastning under gynnsamma marknadsförhållanden, men de innebär också högre risk. De lämpar sig bäst som mindre komponenter i en större portfölj, snarare än som bas.
Det är också vanligt att inkludera börshandlade fonder (ETF:er) i portföljen för att uppnå specifik exponering med låg kostnad. Dessa kan användas för att ta position i specifika regioner eller sektorer, men kräver mer aktiv uppföljning än vanliga fonder.
Val av fond inom varje kategori
När strukturen är bestämd handlar fondvalet om att välja representativa fonder inom varje kategori. Viktiga faktorer att ta hänsyn till är fondens avgift, innehav, förvaltningsform (aktiv eller passiv), historisk avkastning och fondbolagets renommé. Passiva fonder är ofta att föredra för bred marknadsexponering tack vare lägre avgifter och förutsägbarhet. Aktivt förvaltade fonder kan fungera i nischade områden där index är svåra att replikera, men kräver högre förtroende för förvaltaren.
Det är också viktigt att kontrollera om fonderna överlappar varandra i innehav. Två globalfonder från olika bolag kan i praktiken ha mycket liknande portföljer, vilket innebär att du betalar dubbla avgifter för samma exponering. I en välbyggd portfölj fyller varje fond en funktion – inte enbart för att öka antalet.